Slut på kompromisser, det är dags för konflikt.
Vi hör dagligen om de ökande inkomstklyftorna, arbetslösheten, bostadsbristen, människor som lever under inhumana förhållanden och kommuner som inte längre klarar av att hålla en godkänd nivå på välfärden. Grova sociala missförhållanden och stora samhällsekonomiska problem. I dessa tider förblir det ett mysterium varför den mest konfliktdrabbade frågan i politiken är invandringen.
Borde det inte vara så att i dessa tider av stora varsel och massarbetslöshet, så skulle Socialdemokratin få ett än bredare stöd än vanligt. Så vore nog fallet om inte för stagneringen inom politiken. I och med högerextremismens uppgång har alla tidigare riksdagspartier försökt att hitta ett ideologiöverskridande, enhetligt svar på rasismen. Utan att inse att vi spelat högerextremisterna, Sverigedemokraterna rakt i handen. Genom att lägga fokus på deras hjärtefrågor.
När vi som parti samtidigt drar mot mitten och i debatter fokuserar mer än någonsin på att kompromissa, istället för att ställa oss emot regeringens förslag så efterliknar vi dem i större utsträckning än tidigare. Detta gör att den enda delen av den politiska arenan som är öppen för meningsskiljaktigheter och konflikt är invandringsfrågorna. Politik bygger på oliktänkande, den bygger på konflikt. Något moderpartiet tyvärr inte fullt ut verkar se.
Därför är det nu viktigare än någonsin att vi som unga demokratiska socialister trycker på moderpartiet och kräver en mer progressiv reformistisk politik och en riktad ekonomisk fördelning. Som talar om inhumana förhållanden och borgerligt vanstyre, istället för företagsamhet och inovationskraft i så difusa termer att det blir oförståeligt för den stora massan människor. Det är dags att vi skapar konflikt med alliansen i välfärds och fördelnings frågorna. Tiden för kompromisser är förbi, det är dags för politisk konflikt på alla delar av den politiska arenan, inte bara kring invandringsrelaterade frågor!
Därför är det nu viktigare än någonsin att vi som unga demokratiska socialister trycker på moderpartiet och kräver en mer progressiv reformistisk politik och en riktad ekonomisk fördelning. Som talar om inhumana förhållanden och borgerligt vanstyre, istället för företagsamhet och inovationskraft i så difusa termer att det blir oförståeligt för den stora massan människor. Det är dags att vi skapar konflikt med alliansen i välfärds och fördelnings frågorna. Tiden för kompromisser är förbi, det är dags för politisk konflikt på alla delar av den politiska arenan, inte bara kring invandringsrelaterade frågor!
Arbetslösheten, frihetens motsats
Jag kan inte annat än förundras när jag får det berättat för mig att vi socialdemokrater minsann är "emot frihet för individen" som det så fint kallas. Må så vara att frihet inte är en central del i den socialdemokratiska lyriken, men detta är endast så då frihet är en fullständig självklarhet för oss. Frihet är den slutgiltiga konsekvensen av vår politik.
Vi ser idag vad regering och dess högervridna, välfärdsnedbrytande och fack-fientliga politik leder till. Vi ser idag en massarbetslöshet, 7,5% av sveriges befolkning går utan jobb. Hela 1/4 av alla ungdomar är utan anställning, vi ser alltså också hur de mest sårbara på arbetsmarknaden är de som straffas hårdast utav regeringens vanstyre.
Man bör dock hålla i minnet att vi just nu lever i en världsomspännande ekonomisk kris och att det ekonomiska läget hade kunnat vara värre. Men det hade också kunnat vara otroligt mycket bättre. Vi borde istället för att nedmontera välfärden bygga upp den, utöka den och således skapa nya sysselsätningsmöjligheter, vi måste satsa på utbildning, så att de ungdomar som växer upp i Sverige idag får en ärlig chans till ett drägligt liv. Med jobb, inkomst och egen bostad. Om vi för att uppnå dett behöver öka statens intäkter med en lite högre skattesats, så är det för mig garanterat värt det.
Det handlar om största möjliga frihet för den största möjliga mängden människor. Den sortens frihet är inte den frihet regeringen förutspråkar. För arbetslösheten är inte frihet, det är frihetens motsatts.
Återvald Obama
Klockan är två på morgonen, valvakan med SSU Södermanland är i full gång och har så varit sedan någonstans kring tiotiden, det startade med en ytterst innehållsrik föreläsning om det amerikanska valsystemet och dess historia. Ett ämne som fortfarande fyra timmar senare diskuteras livligt, allt eftersom delstatsomröstningarna räknas och antalet elektorer börjar trilla in.
Disskusionerna som den senaste tiden legat relativt centrerade kring hur presidentkampanjen historiskt har sett ut i USA får nu ta ett smärre uppehåll, dels för att sömnbristen börjar göra sig påmind och dels för att rösträkningen nu på allvar börjat i de SK "swingstates" och då framför allt i Ohio och Florida. Röstningen blir lång och utdragen, de första utav "the swingstates" verkar gå till Sittande Presidenten, Barack Obama. Men fortfarande är de två kanske mest avgörande staterna, Ohio och Florida, helt jämna.
Efter ytterligare några nervkittlande timmar där både Ohio och Florida tippat fram och tillbaks mellan att stödja den Republikanske guvenören och Presidentkandidaten Mitt Romney och den sittande Presidenten Barack Obama så får vi till slut äntligen veta. Ohio går till demokraterna och i och med det har de Förenta staterna återigen valt den folklige Demokraten, Barack Obama till President.
Florida, verkar slutat 50/50 vilket leder till en förkrossande seger för Obama, på det för Demokraterna legendariska numret 303 (både Franklin D Roosevelt och John F Kennedy återvaldes med detta resultat), mot Mitt Romneys 206.
Grattis president Obama till ytterligare fyra år vid makten!
Att idag som ung vara demokratisk socialist
"Varför är man engagerad inom SSU?"
En inte särskilt ovanlig fråga, en fråga som jag även ställt mig själv många gånger. Absolut grundläggande handlar det om den simpla övertygelsen om att alla människor är lika mycket värda, oavsett kön, etnicitet, sexualitet, eller socioekonomisk status. Jag vill att alla människor ska ha rätten till ett drägligt liv, med tillgång till en välfärd som på alla plan garanterar en social säkerhet.
Ofta får man då höra att man redan lever i sitt drömsamhälle, att Sverige med gratis sjukvård, fri skola, pension osv, redan uppfyller alla dessa ideal. Problemet är att jag på daglig basis kommer öga mot öga med konsekvenserna utav de sex år vi nu haft utav borgerligt vanstyre. Med en systematisk nedmontering utav välfärden, där allvarligt sjuka tvingas ut i arbete, där privatiseringar inom den offentliga sektorn leder till att våra gamla tas om hand utav vinstdrivande riskkapitalister som trots upprepade medieskandaler fortfarande hovar in mängder med pengar, på våra gamla och sjukas bekostnad.
Om vi levde i mitt idealsamhälle skulle det inte finnas 35 000 hemlösa i sverige, fler än 35 000 som inte har mat för dagen, 35 000 som inte har en varm säng att återvända till på kvällen, hundratusentals som inte får en ärlig chans här i livet. Om vi levde i mitt idealsamhälle skulle vi inte ha den skrämmande massarbetslösheten som vi har idag, hela 7,5% utav oss Svenskar går utan arbete.
Som ungdom vill jag när tiden kommer ha möjligheten till att ta mig in på arbetsmarknaden. Jag vill vara berättigad en bostad, jag vill vara garanterad en ärlig chans i livet. För att möjliggöra detta krävs det en stark socialdemokratsik politik och om jag som ungdom vill ha en chans att påverka ovanstående finns det bara en väg att gå och det är genom SSU.
Jag vill restaurera den svenska välfärdsmodellen, jag vill vara med och värna om folket och jag vill ha möjligheten att påverka. Därför är jag engagerad inom SSU och därför är jag demokratisk socialist.
Sänkta löner, ingen bra motivation
Jag hade kanske egentligen ej tänkt kasta mig in i realpolitiken direkt. Men nöden har ingen lag.
Jag läste nyligen om hur Stockholms stad skulle motivera sina lärare till ytterligare ansträngingar för att tackla de låga betygen. Detta skulle ske genom en reducerad löneökning för de lärare som jobbar på de underpresterande skolorna i fråga. Det Stockholms stads skolpolitiker inte inser är att detta i förlägningen leder till att de duktiga lärarna på dessa skolor hals över huvud lämnar sina positioner för att söka sig till mer välpresterande skolor. Som nu inte bara har en över lag mindre arbetsbörda utan även i det långa loppet kommer att generera en högre lön.
De mest påtagliga konsekvenser i och med detta beslut blir att de redan nu underpresterande skolorna kommer att förlora sina mest värdefulla resurser, med förlusten utav de mest engagerade och drivna lärarna. Dessutom kommer den redan nu alltför påtagliga skolsegregationen att eskalera till helt nya nivåer. Att lönen nu kopplas till elevernas betyg kommer även de att återtinför det problem vi hade med det gamla betygsystemet och dess så kallade "MVG-inflation". Där lärarnas aktivt uppmuntras till att ge eleverna glädjebetyg då det genererar en högre lön.
Jag finner den här allmänna tonen i debatten och hur all skuld för bristerna i Sveriges skola läggs på lärarna skrämmande, för i och med beslut som detta så lägger man aktivt skulden på lärarna. Man tänker inte ens tanken att det skulle kunna vara ett styrelsemässigt fel, att det skulle kunna vara så att roten till problemet, i en specifik skola ligger hos en inkompetent rektor, eller en oförstående tjänsteman. Eller att det skulle kunna var ett fel i politikernas budgetförslag, eller att problemet kanske ligger i skolverkets läroplan.
Vi har ett system där lärarna ligger längst ned och alla tjänstemän och politiker för att hålla ryggen fri lägger skulden på dem längst ned i systemet. Det är dags att politikerna står upp och tar sitt ansvar för den Svenska skolan, det yttersta ansvaret måste rimligtvis ligga på de som styr, inte på de som arbetar. För att förbättra möjligheterna i de underpresterande skolorna bör vi rimligtvis öka resurserna och höja lönerna för lärarna som arbetar på skolor med lågt socialt och kulturellt kapital. Då detta i de fletsa fall innebär en tyngre arbetsbörda. För att då locka de mest kompetenta lärarna till de mest utmanande anställningarna krävs det då en morot i form utav en lite högre lön och jag vet med säkerhet att sänkta löner inte är den motivation som krävs.
En nystart
Detta var inte igår.
En ganska passande beskrivning på den här bloggen, detta blir det första inlägget på i princip två år, men ej det sista, för nu drar vi igång igen. Jag personligen vet ej vilken funktion bloggen fyllde förr, då när den var aktiv. Men jag vet i vilket syfte jag har tänkt mig att använda den.
Bloggen kommer att fungera som en ingångspunkt för dig som är intresserad utav Socialdemokratin och möjligtvis även själv har funderat över att engagera dig politiskt. Där jag som ung demokratisk socialist kommer att florera kring både realpolitik och ideologi, samt mer eller mindre aktuella händelser i samhället. Litet som stort, på allt ifrån lokal till global nivå. Som till exempel, vem bör vinna det Amerikanska valet? Eller, går det på några villkors vis att rättfärdiga vinster i välfärden?
Våra åsikter kommer att bokstavligt talat forsa fram på denna blogg och vi hoppas att vi ska kunna formulera åtminstone några tänkvärda synpunkter för er läsare. Detta blev endast en kort inledning, dock hoppas jag å mig själv samt SSU Strängnäs vägnar att det väckts någon form utav intresse och hoppas i sådana fall att ni kommer tillbaks när bloggen blivit lite fylligare.
SSU bussen
Ja hittills denna vecka har jag varit med på SSU bussen och hittills så har vi varit i Stockholm samt Lindköping och nu är vi på väg till Nyköping och Sörmland. Under dagen har vi blivit bemötts av en massa muf:are som det tråkigt nog verkar finnas många av i Lindköping :S man med två klart vunna debatter i Lindköping så kanske det blir ändring på det :P
Jag tycker att det är lite tragiskt att en stor del av ungdomar inte vet vad skatten gör. Jag tänkte för klara det lite kort
vad den går till :)
En del av den skatt som vi betalar är den som dras av lönen. Av den går en del till ens egna pention och resten går till vård, den anmäla sjukförsäkringen och skolan. Sedan till kommer det en massa olika mindre saker som också finanseras av skatter som den skatt som finna på mp3-spelare och andra typer av musik spelare som finansierar kulturen i Sverige som radiokanaler och musser runt om i landet. Något man ska tänka på är att man inte är ensam i detta land vi bor i så då måste alla vara med att ta ansvar för den :)
Kontakta oss
Jag har under den senaste tiden fått det på pekat för mig att det är lite svårt att komma i kontakt med oss i SSU Strängnäs och för det ber jag om ursäkt.
Givetvis ska detta fixat omedelbart ;)
om du har några frågor så kan man antingen skicka mail till
[email protected] eller
[email protected]
Om man tycker att det är lättare att ringa eller sms:a så kan man göra det till
0768 580685
Jag kommer även lägga upp bilder på styrelsen i Strängnäs så småningom.
Vi hoppas på att få höra från er snart.
Nicklas Kanevåg
Ordförande SSU Strängnäs
DÅK 2010
nu i helgen 5-7 mars är SSU Strängnäs på Distrikt års konferans (dåk) detta är uppdelningen av handlingsprogramet till dåk:en 2010.
1 Vision, demokrati o replubik nu (Domme)
2 Feminism o mångfald (Sebbe)
3 Välfärd (Sebbe)
4 fackligt (Simon)
5 Utbildning (Daniel)
6 Djurrätt (Diddi)
7 Miljö (kakan)
8 Org-programet (Simon)
Vilket är ett riktigt bara medverkande antal då vi tidigare bara var 4 (alla var mbud) föra året så är vi i år 8 deltagare(2 i DS och 6 ombud)
Nicklas Kanevåg
SSU Strängnäs nya styrelse
Hej alla nu i onsdags den 3 mars hade vi årsmöte i Strängnäs och med det ett helt nytt SSU Strängnäs inför utmaningarna som valåret kan medföra. den nya styrelsen består av
Nicklas Kanevåg - Ordförande
Simon Karlsson - Kassör
Domenic Golden - Ledamot
Sebastian Kanevåg - Ledamot
samt en vakant plats för möjlighet till att få in en tjej i styrelsen då vi idag har brist på aktiva tjejer i kommunen.
Vi hoppas att kunna genom föra flera roliga aktiviteter under året för att kunna värva fler nya medlemmar och vi kommer även att dra igång en SSU Sport i Strängnäs som ska spela matcher i korpen. (innebandy på vintern och fotboll på sommaren)det visades finns ett stort intresse för denna typ av klubb för dom som vill visa sig som Sossar.
Mvh
Ny Ordförande SSU Strängnäs :P
Bred facklig uppmaning till Littorin: Höj taket i a-kassan
Torsdagen den 14 januari överlämnade ordförandena för de tre fackliga centralorganisationerna över cirka 120.000 namnunderskrifter till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Undertecknarna kräver att taket i a-kassan höjs.
- Att vi tre centralorganisationer tycker att regeringen ska höja taket i a-kassan kommer inte som någon nyhet för dig. Vi har lämnat över namnunderskrifter till dig tidigare. Då lyckades vi inte stoppa ditt beslut om att försämra a-kassan. Nu hoppas vi att vi kan påverka dig att förbättra och höja taket i a-kassan, sa LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin till arbetsmarknadsministern.
LO, TCO och Saco har gemensamt samlat in namnunderskrifter. Bakgrunden till insamlingen är att arbetslöshetsförsäkringens tak inte höjts sedan 1 juli 2002. Taket för a-kassan, 18.700 kr, har inte följt löneutvecklingen och inkomstskyddet mellan två arbeten har gröpts ur. Den nuvarande regeringen sänkte 2006 ersättningen i a-kassan under de första hundra dagarna.
- Färre och färre får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Det ser lite olika ut i våra organisationer, men det finns inga av våra förbund som inte berörs. I SVTs dokumentärserie Kraschen, som har berört mig mycket, har vi kunnat se hur arbetslösa tvingas sälja sina ägodelar därför att a-kassan inte ger inkomsttrygghet, sa Wanja Lundby-Wedin.
Men beskedet från arbetsmarknadsministern var att han inte har några planer på att förbättra a-kassan.
- Jag kan inte utlova att det i närtid blir någon höjning av a-kassan, sa Sven Otto Littorin.
På en direkt fråga svarade Sven Otto Littorin att det inte heller kommer något löfte från regeringen före valet om höjt tak i a-kassan.
Läs även Wanja Lundby-Wedins debattinlägg på Aftonbladet.se om hur regeringens politik pressar ned lönerna.
Text: Joakim Jakobsson
- Att vi tre centralorganisationer tycker att regeringen ska höja taket i a-kassan kommer inte som någon nyhet för dig. Vi har lämnat över namnunderskrifter till dig tidigare. Då lyckades vi inte stoppa ditt beslut om att försämra a-kassan. Nu hoppas vi att vi kan påverka dig att förbättra och höja taket i a-kassan, sa LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin till arbetsmarknadsministern.
LO, TCO och Saco har gemensamt samlat in namnunderskrifter. Bakgrunden till insamlingen är att arbetslöshetsförsäkringens tak inte höjts sedan 1 juli 2002. Taket för a-kassan, 18.700 kr, har inte följt löneutvecklingen och inkomstskyddet mellan två arbeten har gröpts ur. Den nuvarande regeringen sänkte 2006 ersättningen i a-kassan under de första hundra dagarna.
- Färre och färre får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Det ser lite olika ut i våra organisationer, men det finns inga av våra förbund som inte berörs. I SVTs dokumentärserie Kraschen, som har berört mig mycket, har vi kunnat se hur arbetslösa tvingas sälja sina ägodelar därför att a-kassan inte ger inkomsttrygghet, sa Wanja Lundby-Wedin.
Men beskedet från arbetsmarknadsministern var att han inte har några planer på att förbättra a-kassan.
- Jag kan inte utlova att det i närtid blir någon höjning av a-kassan, sa Sven Otto Littorin.
På en direkt fråga svarade Sven Otto Littorin att det inte heller kommer något löfte från regeringen före valet om höjt tak i a-kassan.
Läs även Wanja Lundby-Wedins debattinlägg på Aftonbladet.se om hur regeringens politik pressar ned lönerna.
Text: Joakim Jakobsson
Ett viktigt år
Nu har det börjat val-året vi i SSU Strängnäs har mycket att göra om vi ska behålla makten från borligheten. Det är även viktigt att vi tar tillbaka makten från Reinfeldt o co om vi ska överleva.
Vi kommer snart åter upp ta möterna på abf och vi kommer även ha års möte och om man vill ha röst rätt på mötet så gäller det att man betalt medlems avgift. Jag ser fram mot ett kanpanj år för ett rödare Strängnäs.
Nicklas Kanevåg
Vi kommer snart åter upp ta möterna på abf och vi kommer även ha års möte och om man vill ha röst rätt på mötet så gäller det att man betalt medlems avgift. Jag ser fram mot ett kanpanj år för ett rödare Strängnäs.
Nicklas Kanevåg
Det behövs fler jobb för dem som stängs ute i dag
Vi är många som på nära håll bevittnat regeringens haveri av sjukförsäkringen. Alltför många är de som tvingas leva mitt i nedmonteringen av den trygghetsförsäkring det handlar om. Tusentals människor som haft oturen att drabbas av sjukdom eller skada, och som därför fått en nedsatt arbetsförmåga, kommer under det år vi nu går in i att knuffas ut ur sjukförsäkringen.
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LOVi är många som på nära håll bevittnat regeringens haveri av sjukförsäkringen. Alltför många är de som tvingas leva mitt i nedmonteringen av den trygghetsförsäkring det handlar om. Tusentals människor som haft oturen att drabbas av sjukdom eller skada, och som därför fått en nedsatt arbetsförmåga, kommer under det år vi nu går in i att knuffas ut ur sjukförsäkringen.
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LOVi är många som på nära håll bevittnat regeringens haveri av sjukförsäkringen. Alltför många är de som tvingas leva mitt i nedmonteringen av den trygghetsförsäkring det handlar om. Tusentals människor som haft oturen att drabbas av sjukdom eller skada, och som därför fått en nedsatt arbetsförmåga, kommer under det år vi nu går in i att knuffas ut ur sjukförsäkringen.
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
LAS inte orsaken till Ungdomsarbetslösheten
TCO: Ungdomsarbetslösheten är ett för viktigt problem för att reduceras från propaganda
I en debattartikel i Aftonbladet (6/12) påstår Svenskt Näringsliv felaktigt att Lagen om anställningsskydd förklarar den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Skribenterna, Stefan Fölster och Malin Sahlén, tar bland annat upp de fakta vi presenterade på Aftonbladet debatt den 7 oktober. Vi visade då att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har förlorat jobbet på grund av driftsinskränkning – alltså situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning. Detta kallar Fölster och Sahlén ”kalkonargumentation” och menar om ”att ungdomar aldrig fick fasta jobb” så skulle ”TCO basunera ut att inga ungdomar någonsin förlorar sina fasta jobb till följd av LAS”.
De har rätt i att många unga sällan får tillsvidareanställning som de kan bli av med. Detta är precis vår poäng. Det visar att ungdomsarbetslösheten inte beror på de turordningsregler som reglerar uppsägning, utan på att unga inte erbjuds jobb eller tillräckligt trygga jobb.
Fölster och Sahlén hävdar att ”enligt forskningen” leder de svenska turordningsreglerna till att färre ungdomar erbjuds jobb, än mindre fasta jobb. Även detta påstående är felaktigt både när de gäller hur reglerna ser ut och vad forskningen säger.
För det första gör LAS det möjligt att börja tillsvidareanställningar med provanställningar (6 mån) samtidigt som det är snabbt, enkelt och billigt att bli av med den sist anställde under det första året. Och då tillkommer alla tidsbegränsade anställningar som arbetsgivare kan använda utan att motivera varför. Förmodligen avskräcker Svenskt Näringslivs propaganda fler företag från att anställa unga än vad LAS gör.
För det andra ger forskningen inget stöd för hur det svenska anställningsskyddet påverkar ungdomsarbetslöshet eller ungdomars sysselsättning i Sverige. Detta bekräftas bland annat av en rapport av regeringens finanspolitiska råd där forskaren Oskar Nordström Skans säger att: ”Det är svårt att på allvar hävda att arbetsrätten är en betydande faktor för den förändring [av ungdomsarbetslösheten] som vi sett under den senaste tioårsperioden” Detta helt enkelt därför att det inte har genomförts några större förändringar av arbetsrätten under den tiden.
Fölster och Sahlén skriver vidare att ”lagstiftningen slår fast att de med kortare anställningstid ska sägas upp först vid arbetsbrist, oavsett kompetens”. Även detta är felaktigt. Ett grundkrav för att behålla jobbet är att man har ”tillräcklig kompetens”. Det ger inte sällan ungdomar, ofta med hög och ny utbildning, en fördel. Vidare utelämnar de helt det faktum att alla de relevanta reglerna i LAS är möjliga för fack och arbetsgivare att förhandla om, för att hitta den bästa lösningen för branschen, företaget eller arbetsplatsen.
Ungdomsarbetslösheten är ett för viktigt problem för att reduceras till propaganda från Svenskt Näringsliv. Det som verkligen skapar stora problem för unga är bristande utbildning. Det vet Fölster och Sahlén, men deras primära syfte är inte att minska ungdomsarbetslösheten utan att försvaga las. Det hjälper inte svenska ungdomar att få jobb.
Anders Thoresson Aftonbladet
Nu har det gjot det igen
Jag är ledsen över att den borgliga regeringen vi har i vårt land inte kan förstå att vi inte vill ha som USA med sitt bristande sjukvård och en skola där om man har pengar kan få en bättre utbildning.
Jag vet inte hur många som hört det ska komma en ny skollag som ska göra så att skolor kommer kunna be föräldrar om en så kallad "frivilliga föräldraavgifter" det är inte så svårt att förstå vad detta kommer leda till, jag säger bara behöver vi mer mobbing i skolan än vad vi redan har idag svaret är självklart nej. Förstå när lilla Johan inte kan åka med till bad huset för hans mamma inte har råd att betala kostnaden som skolan kräver pågrund att skolan inte längre kan lägga ut denna kostnad längre då de får mindre tillskott från staten. Nu kanske det är många som tänker så kommer det aldrig bli men då måste jag bara säga att vakna upp ur er dröm bubbla och inse att det är så lilla. Detta är inte bara jag som säger utan även Karin Fyrk på Rädda Barnen och Tapio Salonen professor vid Växjö Universitet. jag tycker också att det är lite märkligt att Jan Björklund inte har kommenterat den kommande lag förslaget precis som han hoppas på att det ska försvinna i skuggan av klimat mötet i Köpenhamn och sjukförsäkrings blunder.
Jag tycker att dagens siffror som aftonbladet presenterar idag är ett klart tecken på att vi inte vill ha ett Sverige som styrs av hur mycket pengar jag en har. En sak ska man ha klart för sig att det kommer inte bli billigare för det som har pengar bara för att man genomför en massa skattesänkningar eller förstör skolsystemet
Nicklas Kanevåg
Jag vet inte hur många som hört det ska komma en ny skollag som ska göra så att skolor kommer kunna be föräldrar om en så kallad "frivilliga föräldraavgifter" det är inte så svårt att förstå vad detta kommer leda till, jag säger bara behöver vi mer mobbing i skolan än vad vi redan har idag svaret är självklart nej. Förstå när lilla Johan inte kan åka med till bad huset för hans mamma inte har råd att betala kostnaden som skolan kräver pågrund att skolan inte längre kan lägga ut denna kostnad längre då de får mindre tillskott från staten. Nu kanske det är många som tänker så kommer det aldrig bli men då måste jag bara säga att vakna upp ur er dröm bubbla och inse att det är så lilla. Detta är inte bara jag som säger utan även Karin Fyrk på Rädda Barnen och Tapio Salonen professor vid Växjö Universitet. jag tycker också att det är lite märkligt att Jan Björklund inte har kommenterat den kommande lag förslaget precis som han hoppas på att det ska försvinna i skuggan av klimat mötet i Köpenhamn och sjukförsäkrings blunder.
Jag tycker att dagens siffror som aftonbladet presenterar idag är ett klart tecken på att vi inte vill ha ett Sverige som styrs av hur mycket pengar jag en har. En sak ska man ha klart för sig att det kommer inte bli billigare för det som har pengar bara för att man genomför en massa skattesänkningar eller förstör skolsystemet
Nicklas Kanevåg
