Bred facklig uppmaning till Littorin: Höj taket i a-kassan
Torsdagen den 14 januari överlämnade ordförandena för de tre fackliga centralorganisationerna över cirka 120.000 namnunderskrifter till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Undertecknarna kräver att taket i a-kassan höjs.
- Att vi tre centralorganisationer tycker att regeringen ska höja taket i a-kassan kommer inte som någon nyhet för dig. Vi har lämnat över namnunderskrifter till dig tidigare. Då lyckades vi inte stoppa ditt beslut om att försämra a-kassan. Nu hoppas vi att vi kan påverka dig att förbättra och höja taket i a-kassan, sa LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin till arbetsmarknadsministern.
LO, TCO och Saco har gemensamt samlat in namnunderskrifter. Bakgrunden till insamlingen är att arbetslöshetsförsäkringens tak inte höjts sedan 1 juli 2002. Taket för a-kassan, 18.700 kr, har inte följt löneutvecklingen och inkomstskyddet mellan två arbeten har gröpts ur. Den nuvarande regeringen sänkte 2006 ersättningen i a-kassan under de första hundra dagarna.
- Färre och färre får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Det ser lite olika ut i våra organisationer, men det finns inga av våra förbund som inte berörs. I SVTs dokumentärserie Kraschen, som har berört mig mycket, har vi kunnat se hur arbetslösa tvingas sälja sina ägodelar därför att a-kassan inte ger inkomsttrygghet, sa Wanja Lundby-Wedin.
Men beskedet från arbetsmarknadsministern var att han inte har några planer på att förbättra a-kassan.
- Jag kan inte utlova att det i närtid blir någon höjning av a-kassan, sa Sven Otto Littorin.
På en direkt fråga svarade Sven Otto Littorin att det inte heller kommer något löfte från regeringen före valet om höjt tak i a-kassan.
Läs även Wanja Lundby-Wedins debattinlägg på Aftonbladet.se om hur regeringens politik pressar ned lönerna.
Text: Joakim Jakobsson
- Att vi tre centralorganisationer tycker att regeringen ska höja taket i a-kassan kommer inte som någon nyhet för dig. Vi har lämnat över namnunderskrifter till dig tidigare. Då lyckades vi inte stoppa ditt beslut om att försämra a-kassan. Nu hoppas vi att vi kan påverka dig att förbättra och höja taket i a-kassan, sa LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin till arbetsmarknadsministern.
LO, TCO och Saco har gemensamt samlat in namnunderskrifter. Bakgrunden till insamlingen är att arbetslöshetsförsäkringens tak inte höjts sedan 1 juli 2002. Taket för a-kassan, 18.700 kr, har inte följt löneutvecklingen och inkomstskyddet mellan två arbeten har gröpts ur. Den nuvarande regeringen sänkte 2006 ersättningen i a-kassan under de första hundra dagarna.
- Färre och färre får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Det ser lite olika ut i våra organisationer, men det finns inga av våra förbund som inte berörs. I SVTs dokumentärserie Kraschen, som har berört mig mycket, har vi kunnat se hur arbetslösa tvingas sälja sina ägodelar därför att a-kassan inte ger inkomsttrygghet, sa Wanja Lundby-Wedin.
Men beskedet från arbetsmarknadsministern var att han inte har några planer på att förbättra a-kassan.
- Jag kan inte utlova att det i närtid blir någon höjning av a-kassan, sa Sven Otto Littorin.
På en direkt fråga svarade Sven Otto Littorin att det inte heller kommer något löfte från regeringen före valet om höjt tak i a-kassan.
Läs även Wanja Lundby-Wedins debattinlägg på Aftonbladet.se om hur regeringens politik pressar ned lönerna.
Text: Joakim Jakobsson
Det behövs fler jobb för dem som stängs ute i dag
Vi är många som på nära håll bevittnat regeringens haveri av sjukförsäkringen. Alltför många är de som tvingas leva mitt i nedmonteringen av den trygghetsförsäkring det handlar om. Tusentals människor som haft oturen att drabbas av sjukdom eller skada, och som därför fått en nedsatt arbetsförmåga, kommer under det år vi nu går in i att knuffas ut ur sjukförsäkringen.
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LOVi är många som på nära håll bevittnat regeringens haveri av sjukförsäkringen. Alltför många är de som tvingas leva mitt i nedmonteringen av den trygghetsförsäkring det handlar om. Tusentals människor som haft oturen att drabbas av sjukdom eller skada, och som därför fått en nedsatt arbetsförmåga, kommer under det år vi nu går in i att knuffas ut ur sjukförsäkringen.
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LOVi är många som på nära håll bevittnat regeringens haveri av sjukförsäkringen. Alltför många är de som tvingas leva mitt i nedmonteringen av den trygghetsförsäkring det handlar om. Tusentals människor som haft oturen att drabbas av sjukdom eller skada, och som därför fått en nedsatt arbetsförmåga, kommer under det år vi nu går in i att knuffas ut ur sjukförsäkringen.
Effekterna av ett stelbent regelverk där fasta tidsgränser överskuggar allt annat börjar nu på allvar visa sig. I den debatt som pågår har det blivit tydligt att regeringens försämringar av sjukförsäkringen väcker både ilska och oro. Alla vi som ser att sjukdom kan drabba vem som helst inser också att den sjukförsäkring vi nu har inte klarar av att leverera trygghet.
Det får inte vara så att den som är sjuk riskerar att bli av med sin ersättning från försäkringen och hänvisas till den långa kö av arbetssökande som redan finns. Det får inte heller vara så att den som kämpar för att komma tillbaka till det jobb som hon eller han har kompetens och kunnande för, men som tvingas vänta i vårdkön, ändå kan få sin ekonomiska trygghet raserad över en natt när tidsgränserna slår till.
Förändringarna i sjukförsäkringen handlar inte om misstag eller oavsiktliga felsteg från regeringens sida. Visserligen har de stora förändringarna av försäkringen drivits igenom både snabbt och hafsigt. Visserligen är det så att regeringen inte lyssnat till allvarliga invändningar från myndigheter och organisationer med kunskaper om försäkringen. Men förändringarna i sjukförsäkringen är en del i ett målmedvetet arbete och en del i regeringens jobbpolitik. En jobbpolitik som skiljer sig helt från det vi är vana vid, en jobbpolitik som utgår från att ökad press på individen skapar fler arbetstillfällen.
Regeringen har i kölvattnet av den hårda kritiken tvingats till reträtt i delar av de föreslagna förändringarna, men i grund och botten förändrar det mycket lite. Den nya sjukförsäkringen innebär en hård kravlinje mot den som drabbats av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Det är en försäkring som saknar balans mellan krav och rättigheter.
LO vill också gärna se en arbetslinje för den som ska återgå i arbete efter en längre tids sjukdom. Men sjukförsäkringen ska ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukfrånvaro på grund av nedsatt arbetsförmåga. Sjukförsäkringen ska också skapa lugn så att den som blivit sjuk eller skadad med stöd och hjälp ska kunna återgå i arbete. Ibland handlar det om att återvinna sin arbetsförmåga, ibland handlar det om att ta tillvara den arbetsförmåga som finns trots ohälsan. Ju tidigare insatser desto större är chansen att komma tillbaka till arbete.
I prövandet av politiken har LO tittat på betydelsen av tidsgränser i sjukförsäkringen men konstaterat att det bara kan fungera om det kan garanteras att den som är sjuk får del av all möjlig hjälp för att kunna återvända till arbete, och bara om god ekonomisk trygghet kan garanteras. Att skapa sådana garantier är svårt och inte minst därför sa LOs kongress 2008 tydligt nej till tidsgränser i sjukförsäkringen.
Kongressen konstaterade också att ett bra och solidariskt samhälle inte stänger ute människor från arbetsmarknaden utan tar tillvara den arbetsförmåga som finns. Det behövs fler jobb som låter människor som i dag stängs ute vara med. LO anser att det krävs tydliga insatser för att de som varit sjukskrivna länge och är medicinskt färdigbehandlade ska få stöd till nytt arbete. LO vill att de ska ha rätt till aktiva insatser inom ramen för Arbetsförmedlingen.
De som varit sjuka länge och inte har jobb ska få fördjupad och förnyad analys av sina möjligheter och stöd med hög kvalitet. Den som får arbetsträning och arbetsprövning ska ha rätt att behålla en ersättning på samma nivå som sin sjukpenning i 12 månader.
Om det bedöms att personen efter dessa 12 månader inte kan få ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden ska man få möjlighet gå in i ett kraftigt subventionerat eller skyddat arbete. Först om det inte är möjligt ska rätten till förtidspensionering prövas.
Alla behövs och jobb med stöd är viktiga jobb. Regeringen är inte beredd att satsa tillräckligt på personer med nedsatt arbetsförmåga eller på de sjuka som behöver få stöd av Arbetsförmedlingen.
Samtidigt som regeringen kritiserar det stora antalet förtidspensionerade så drar man ner på lönebidragen som är färre nu än 2006. Ett beslut som står i direkt motsats till vad regeringen säger sig vilja uppnå.
Därför menar LO att det behövs mer än vad regeringen satsar för att säkerställa att den som drabbas av ohälsa får nödvändigt stöd för att kunna komma tillbaka. Det krävs aktiva insatser och snabba insatser.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
LAS inte orsaken till Ungdomsarbetslösheten
TCO: Ungdomsarbetslösheten är ett för viktigt problem för att reduceras från propaganda
I en debattartikel i Aftonbladet (6/12) påstår Svenskt Näringsliv felaktigt att Lagen om anställningsskydd förklarar den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Skribenterna, Stefan Fölster och Malin Sahlén, tar bland annat upp de fakta vi presenterade på Aftonbladet debatt den 7 oktober. Vi visade då att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har förlorat jobbet på grund av driftsinskränkning – alltså situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning. Detta kallar Fölster och Sahlén ”kalkonargumentation” och menar om ”att ungdomar aldrig fick fasta jobb” så skulle ”TCO basunera ut att inga ungdomar någonsin förlorar sina fasta jobb till följd av LAS”.
De har rätt i att många unga sällan får tillsvidareanställning som de kan bli av med. Detta är precis vår poäng. Det visar att ungdomsarbetslösheten inte beror på de turordningsregler som reglerar uppsägning, utan på att unga inte erbjuds jobb eller tillräckligt trygga jobb.
Fölster och Sahlén hävdar att ”enligt forskningen” leder de svenska turordningsreglerna till att färre ungdomar erbjuds jobb, än mindre fasta jobb. Även detta påstående är felaktigt både när de gäller hur reglerna ser ut och vad forskningen säger.
För det första gör LAS det möjligt att börja tillsvidareanställningar med provanställningar (6 mån) samtidigt som det är snabbt, enkelt och billigt att bli av med den sist anställde under det första året. Och då tillkommer alla tidsbegränsade anställningar som arbetsgivare kan använda utan att motivera varför. Förmodligen avskräcker Svenskt Näringslivs propaganda fler företag från att anställa unga än vad LAS gör.
För det andra ger forskningen inget stöd för hur det svenska anställningsskyddet påverkar ungdomsarbetslöshet eller ungdomars sysselsättning i Sverige. Detta bekräftas bland annat av en rapport av regeringens finanspolitiska råd där forskaren Oskar Nordström Skans säger att: ”Det är svårt att på allvar hävda att arbetsrätten är en betydande faktor för den förändring [av ungdomsarbetslösheten] som vi sett under den senaste tioårsperioden” Detta helt enkelt därför att det inte har genomförts några större förändringar av arbetsrätten under den tiden.
Fölster och Sahlén skriver vidare att ”lagstiftningen slår fast att de med kortare anställningstid ska sägas upp först vid arbetsbrist, oavsett kompetens”. Även detta är felaktigt. Ett grundkrav för att behålla jobbet är att man har ”tillräcklig kompetens”. Det ger inte sällan ungdomar, ofta med hög och ny utbildning, en fördel. Vidare utelämnar de helt det faktum att alla de relevanta reglerna i LAS är möjliga för fack och arbetsgivare att förhandla om, för att hitta den bästa lösningen för branschen, företaget eller arbetsplatsen.
Ungdomsarbetslösheten är ett för viktigt problem för att reduceras till propaganda från Svenskt Näringsliv. Det som verkligen skapar stora problem för unga är bristande utbildning. Det vet Fölster och Sahlén, men deras primära syfte är inte att minska ungdomsarbetslösheten utan att försvaga las. Det hjälper inte svenska ungdomar att få jobb.
Anders Thoresson Aftonbladet
Dubbelt så många fattiga bland sjuka, pensionärer och arbetslösa
LOs studie baserar sig på offentlig inkomststatistik för 20-64 åringar. Till gruppen arbetslösa, sjuka och pensionärer hör dem som under året får den största delen av sin inkomst från pension, sjukpenning eller arbetsmarknadsstöd.
2002 hade 8 procent av Sveriges sjuka, pensionärer och arbetslösa en låg inkomst, det vill säga en disponibel inkomst som understeg 60 procent av medianinkomsten för befolkningen som helhet. 2007 hade andelen fattiga fördubblats, 16 procent av Sveriges sjuka, pensionärer och arbetslösa hade en låg inkomst. Den största ökningen skedde mellan 2006 och 2007.
Samtidigt har andelen fattiga bland resten av befolkningen i stort sett varit oförändrad. Från 2002 till 2007 har andelen fattiga bland arbetare och tjänstemän legat stadigt kring 4 procent. Det innebär att fattigdom är fyra gånger så vanligt bland sjuka, pensionärer och arbetslösa som bland befolkningen i övrigt.
Sedan 1980 har utvecklingen gått mot en allt mer ojämn inkomstfördelning. Mellan 2002 och 2007 ökade inkomstspridningen dramatiskt med nästan 20 procent. Ungefär hälften av ökningen kan förklaras av den ojämna fördelningen av kapitalinkomster.
- Det finns framförallt två skäl till den allt större spridningen av inkomster. Det första är att skillnaden har ökat mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. Det är delvis en följd av reallöneökningar, men också av försämringar i trygghetssystemen och sänkta skatter för dem som arbetar. Det andra är att kapitalinkomsterna har ökat kraftigt bland de rikaste, säger Anna Fransson, utredare på LOs arbetslivsenhet och författare till rapporten.
Rapporten visar också att anställningsform och anställningsgrad är två viktiga faktorer som påverkar inkomsterna. Bland arbetare skiljer det ungefär 50.000 kr per år i arbetsinkomst för kvinnor och ungefär 100.000 kr per år för män beroende på om man har fast eller tidsbegränsad anställning. Mindre än hälften av alla arbetarkvinnor har heltidsarbete hela året, medan nio av tio manliga tjänstemän har heltidsarbete hela året.
- Att ha en fast förankring på arbetsmarknaden har blivit oerhört viktigt. Perioder med arbetslöshet mellan olika anställningar slår stenhårt mot privatekonomin. Trygghetssystemen behöver ge trygghet för dem som inte kan eller får arbeta, men också för oss alla som riskerar att råka ut för det. Att låta inkomsterna för sjuka, arbetslösa och pensionärer halka efter de arbetandes gröper ur tryggheten för alla, säger Irene Wennemo, chef för LOs arbetslivsenhet.
Laval är i högsta grad levande för oss
De återvänder till Vaxholm där det en gång började, till brottsplatsen, för att citera en medlem. För fem år sedan började en strid för de svenska kollektivavtalen där och frågan har ännu inte fått en acceptabel lösning. 250 byggnadsarbetare är på väg till biblioteket i Vaxholm för att förhandsrösta tillsammans. De ska rösta på de kandidater till EU-parlamentsvalet som lovar att slå vakt om de svenska kollektivavtalen och som lovar att försvara de fackliga rättigheterna.
Byggettans ordförande Johan Lindholm förklarar dagens initiativ.
- Vi återvänder till där det hela började. Det handlar om våra svenska rättigheter kring kollektivavtalen. Det har gått fem år nu och vi kommer inte att sluta fightas för avtalen. Så är det.
250 förhandsröstade tillsammans
Livet är inte alltid en dans på rosor. Inte ens för socialdemokrater. När Waxholm III la till vid kaj i Vaxholms hamn regnade det och blåste hårt. Två hundra byggnadsarbetare steg ändå iland tillsammans med S-kandidaterna i EU-parlamentsvalet Marita Ulvskog och Ardalan Shekarabi. Ytterligare cirka 50 personer anslöt vid biblioteket.
En av dem som lovar stå upp för facket är Ardalan Shekarabi.
- Jag tror att det är otroligt viktigt att vi står upp för de svenska kollektivavtalen. Som kandidat på europaparlamentslistan anser jag det som en skyldighet att kämpa för fackliga rättigheter. Det här är kanske den viktigaste frågan i den här valrörelsen. För just byggnadsarbetare är det här valet viktigare än riksdagsvalet om ett år. De regelverk som påverkar deras arbetsvillkor är regelverk som kommer främst från EU.
Alla s-kandidater värnar kollektivavtalen
Har då alla S-kandidater samma inställning kring de fackliga rättighetsfrågorna?
- Absolut. För oss socialdemokrater är det viktigt att aldrig kompromissa om de fackliga rättigheterna. Det var fackföreningsrörelsen som startade socialdemokratiska partiet en gång i tiden. Det gäller att försvara de fackliga rättigheterna och att stå upp för en princip. I Sverige ska svenska löner och svenska kollektivavtal gälla. Det ska vara lika lön och lika arbetsvillkor för lika arbete. Det ska inte vara skillnad om du kommer från Lettland eller Sverige när du arbetar här.
Tillbaks på brottsplatsen
Kent Renen Johansson står inne på biblioteket och är inte riktigt säker på vem på listan han ska kryssa. Han ska läsa igenom kandidatlistan en gång till. Det var någon bra som pratade på båten på vägen ut. Egentligen har han bestämt sig men vill hålla det för sig själv.
- Det viktigaste för mig är att vi manifesterar att Laval och Vaxholmsstriden är i högsta grad levande för oss. Därför känns det bra att Byggettan tagit ett jättebra initiativ. Nu åker vi hit och visar att det här är brottsplatsen. Det var inte vi som begick brottet. Det var arbetsgivarna som utmanade hela fackföreningsrörelsen.
Kent Renen Johansson tycker att Lavalfrågan egentligen borde ha avgjorts i höstas när vi röstade om Lissabonfördraget. Nu upplever han att alla vill ha byggjobbarnas röster. De lovar att stödja fackföreningsrörelsen och vår svenska modell. De borde visa det mellan valen också.
- Nu tar vi tillbaks initiativet genom att vara tillbaks här i Vaxholm. Det gör att vi lyfter frågan. Jag kan känna att vi gått på pumpen så många gånger, gång på gång. Nu lyfter vi in den här frågan i valrörelsen.
Stöd från SSU
SSU kom till Vaxholm för att ge sitt stöd till valet. De kör med buss genom Sverige, från norr till söder, för att prata EU-parlamentsval. SSUs ordförande Jytte Guteland vill se en ny riktining för Europa.
- Vi behöver parlamentariker som kämpar för rättvisa, en trygg arbetsmarknad och som inte som det nuvarande högerstyrda parlamentet försöker underminera kollektivavtalen och svensk arbetsrätt. Så det behövs en ny riktning för Europa.
Dagens dikt
Kultur saknades inte heller. Förutom att biblioteket var platsen för dagens aktiviteter hade projektet tillgång till en egen diktare. Mats Hammarlund har jobbat som byggnadsarbetare ett trettiotal år. Numera finns han på LO-TCO biståndsnämnd.
- Jag skrev den här dikten på tunnelbanan till båten i morse och jag framförde den på resan ut.
Vi fick löfte att publicera. Dikten talar för sig själv och speglar delar av problematiken kring dagens manifestation.
En timlön på sjuttio
en källarsäng
platta för kok
är vad som bjuds
polackernas gäng.
Visst är det på tok?
Det rikare Sverige
vill ha denna rätt
utnyttja folk
fritt i Europa
och i praktiken
avtalen slopa.
text: Christina Jonsson
(www.LO.se)
Byggettans ordförande Johan Lindholm förklarar dagens initiativ.
- Vi återvänder till där det hela började. Det handlar om våra svenska rättigheter kring kollektivavtalen. Det har gått fem år nu och vi kommer inte att sluta fightas för avtalen. Så är det.
250 förhandsröstade tillsammans
Livet är inte alltid en dans på rosor. Inte ens för socialdemokrater. När Waxholm III la till vid kaj i Vaxholms hamn regnade det och blåste hårt. Två hundra byggnadsarbetare steg ändå iland tillsammans med S-kandidaterna i EU-parlamentsvalet Marita Ulvskog och Ardalan Shekarabi. Ytterligare cirka 50 personer anslöt vid biblioteket.
En av dem som lovar stå upp för facket är Ardalan Shekarabi.
- Jag tror att det är otroligt viktigt att vi står upp för de svenska kollektivavtalen. Som kandidat på europaparlamentslistan anser jag det som en skyldighet att kämpa för fackliga rättigheter. Det här är kanske den viktigaste frågan i den här valrörelsen. För just byggnadsarbetare är det här valet viktigare än riksdagsvalet om ett år. De regelverk som påverkar deras arbetsvillkor är regelverk som kommer främst från EU.
Alla s-kandidater värnar kollektivavtalen
Har då alla S-kandidater samma inställning kring de fackliga rättighetsfrågorna?
- Absolut. För oss socialdemokrater är det viktigt att aldrig kompromissa om de fackliga rättigheterna. Det var fackföreningsrörelsen som startade socialdemokratiska partiet en gång i tiden. Det gäller att försvara de fackliga rättigheterna och att stå upp för en princip. I Sverige ska svenska löner och svenska kollektivavtal gälla. Det ska vara lika lön och lika arbetsvillkor för lika arbete. Det ska inte vara skillnad om du kommer från Lettland eller Sverige när du arbetar här.
Tillbaks på brottsplatsen
Kent Renen Johansson står inne på biblioteket och är inte riktigt säker på vem på listan han ska kryssa. Han ska läsa igenom kandidatlistan en gång till. Det var någon bra som pratade på båten på vägen ut. Egentligen har han bestämt sig men vill hålla det för sig själv.
- Det viktigaste för mig är att vi manifesterar att Laval och Vaxholmsstriden är i högsta grad levande för oss. Därför känns det bra att Byggettan tagit ett jättebra initiativ. Nu åker vi hit och visar att det här är brottsplatsen. Det var inte vi som begick brottet. Det var arbetsgivarna som utmanade hela fackföreningsrörelsen.
Kent Renen Johansson tycker att Lavalfrågan egentligen borde ha avgjorts i höstas när vi röstade om Lissabonfördraget. Nu upplever han att alla vill ha byggjobbarnas röster. De lovar att stödja fackföreningsrörelsen och vår svenska modell. De borde visa det mellan valen också.
- Nu tar vi tillbaks initiativet genom att vara tillbaks här i Vaxholm. Det gör att vi lyfter frågan. Jag kan känna att vi gått på pumpen så många gånger, gång på gång. Nu lyfter vi in den här frågan i valrörelsen.
Stöd från SSU
SSU kom till Vaxholm för att ge sitt stöd till valet. De kör med buss genom Sverige, från norr till söder, för att prata EU-parlamentsval. SSUs ordförande Jytte Guteland vill se en ny riktining för Europa.
- Vi behöver parlamentariker som kämpar för rättvisa, en trygg arbetsmarknad och som inte som det nuvarande högerstyrda parlamentet försöker underminera kollektivavtalen och svensk arbetsrätt. Så det behövs en ny riktning för Europa.
Dagens dikt
Kultur saknades inte heller. Förutom att biblioteket var platsen för dagens aktiviteter hade projektet tillgång till en egen diktare. Mats Hammarlund har jobbat som byggnadsarbetare ett trettiotal år. Numera finns han på LO-TCO biståndsnämnd.
- Jag skrev den här dikten på tunnelbanan till båten i morse och jag framförde den på resan ut.
Vi fick löfte att publicera. Dikten talar för sig själv och speglar delar av problematiken kring dagens manifestation.
En timlön på sjuttio
en källarsäng
platta för kok
är vad som bjuds
polackernas gäng.
Visst är det på tok?
Det rikare Sverige
vill ha denna rätt
utnyttja folk
fritt i Europa
och i praktiken
avtalen slopa.
text: Christina Jonsson
(www.LO.se)
