ssustr

Vi hör dagligen om de ökande inkomstklyftorna, arbetslösheten, bostadsbristen, människor som lever under inhumana förhållanden och kommuner som inte längre klarar av att hålla en godkänd nivå på välfärden. Grova sociala missförhållanden och stora samhällsekonomiska problem. I dessa tider förblir det ett mysterium varför den mest konfliktdrabbade frågan i politiken är invandringen.

 

Borde det inte vara så att i dessa tider av stora varsel och massarbetslöshet, så skulle Socialdemokratin få ett än bredare stöd än vanligt. Så vore nog fallet om inte för stagneringen inom politiken. I och med högerextremismens uppgång har alla tidigare riksdagspartier försökt att hitta ett ideologiöverskridande, enhetligt svar på rasismen. Utan att inse att vi spelat högerextremisterna, Sverigedemokraterna rakt i handen. Genom att lägga fokus på deras hjärtefrågor.

 

När vi som parti samtidigt drar mot mitten och i debatter fokuserar mer än någonsin på att kompromissa, istället för att ställa oss emot regeringens förslag så efterliknar vi dem i större utsträckning än tidigare. Detta gör att den enda delen av den politiska arenan som är öppen för meningsskiljaktigheter och konflikt är invandringsfrågorna. Politik bygger på oliktänkande, den bygger på konflikt. Något moderpartiet tyvärr inte fullt ut verkar se.

Därför är det nu viktigare än någonsin att vi som unga demokratiska socialister trycker på moderpartiet och kräver en mer progressiv reformistisk politik och en riktad ekonomisk fördelning. Som talar om inhumana förhållanden och borgerligt vanstyre, istället för företagsamhet och inovationskraft i så difusa termer att det blir oförståeligt för den stora massan människor. Det är dags att vi skapar konflikt med alliansen i välfärds och fördelnings frågorna. Tiden för kompromisser är förbi, det är dags för politisk konflikt på alla delar av den politiska arenan, inte bara kring invandringsrelaterade frågor!

Jag kan inte annat än förundras när jag får det berättat för mig att vi socialdemokrater minsann är "emot frihet för individen" som det så fint kallas. Må så vara att frihet inte är en central del i den socialdemokratiska lyriken, men detta är endast så då frihet är en fullständig självklarhet för oss. Frihet är den slutgiltiga konsekvensen av vår politik.

 

Vi ser idag vad regering och dess högervridna, välfärdsnedbrytande och fack-fientliga politik leder till. Vi ser idag en massarbetslöshet, 7,5% av sveriges befolkning går utan jobb. Hela 1/4 av alla ungdomar är utan anställning, vi ser alltså också hur de mest sårbara på arbetsmarknaden är de som straffas hårdast utav regeringens vanstyre.

 

Man bör dock hålla i minnet att vi just nu lever i en världsomspännande ekonomisk kris och att det ekonomiska läget hade kunnat vara värre. Men det hade också kunnat vara otroligt mycket bättre. Vi borde istället för att nedmontera välfärden bygga upp den, utöka den och således skapa nya sysselsätningsmöjligheter, vi måste satsa på utbildning, så att de ungdomar som växer upp i Sverige idag får en ärlig chans till ett drägligt liv. Med jobb, inkomst och egen bostad. Om vi för att uppnå dett behöver öka statens intäkter med en lite högre skattesats, så är det för mig garanterat värt det.

 

Det handlar om största möjliga frihet för den största möjliga mängden människor. Den sortens frihet är inte den frihet regeringen förutspråkar. För arbetslösheten är inte frihet, det är frihetens motsatts.

Klockan är två på morgonen, valvakan med SSU Södermanland är i full gång och har så varit sedan någonstans kring tiotiden, det startade med en ytterst innehållsrik föreläsning om det amerikanska valsystemet och dess historia. Ett ämne som fortfarande fyra timmar senare diskuteras livligt, allt eftersom delstatsomröstningarna räknas och antalet elektorer börjar trilla in.

 

Disskusionerna som den senaste tiden legat relativt centrerade kring hur presidentkampanjen historiskt har sett ut i USA får nu ta ett smärre uppehåll, dels för att sömnbristen börjar göra sig påmind och dels för att rösträkningen nu på allvar börjat i de SK "swingstates" och då framför allt i Ohio och Florida. Röstningen blir lång och utdragen, de första utav "the swingstates" verkar gå till Sittande Presidenten, Barack Obama. Men fortfarande är de två kanske mest avgörande staterna, Ohio och Florida, helt jämna.

 

Efter ytterligare några nervkittlande timmar där både Ohio och Florida tippat fram och tillbaks mellan att stödja den Republikanske guvenören och Presidentkandidaten Mitt Romney och den sittande Presidenten Barack Obama så får vi till slut äntligen veta. Ohio går till demokraterna och i och med det har de Förenta staterna återigen valt den folklige Demokraten, Barack Obama till President.

 

Florida, verkar slutat 50/50 vilket leder till en förkrossande seger för Obama, på det för Demokraterna legendariska numret 303 (både Franklin D Roosevelt och John F Kennedy återvaldes med detta resultat), mot Mitt Romneys 206.

 

Grattis president Obama till ytterligare fyra år vid makten!

 

En inte särskilt ovanlig fråga, en fråga som jag även ställt mig själv många gånger. Absolut grundläggande handlar det om den simpla övertygelsen om att alla människor är lika mycket värda, oavsett kön, etnicitet, sexualitet, eller socioekonomisk status. Jag vill att alla människor ska ha rätten till ett drägligt liv, med tillgång till en välfärd som på alla plan garanterar en social säkerhet.

 

Ofta får man då höra att man redan lever i sitt drömsamhälle, att Sverige med gratis sjukvård, fri skola, pension osv, redan uppfyller alla dessa ideal. Problemet är att jag på daglig basis kommer öga mot öga med konsekvenserna utav de sex år vi nu haft utav borgerligt vanstyre. Med en systematisk nedmontering utav välfärden, där allvarligt sjuka tvingas ut i arbete, där privatiseringar inom den offentliga sektorn leder till att våra gamla tas om hand utav vinstdrivande riskkapitalister som trots upprepade medieskandaler fortfarande hovar in mängder med pengar, på våra gamla och sjukas bekostnad.

 

Om vi levde i mitt idealsamhälle skulle det inte finnas 35 000 hemlösa i sverige, fler än 35 000 som inte har mat för dagen, 35 000 som inte har en varm säng att återvända till på kvällen, hundratusentals som inte får en ärlig chans här i livet. Om vi levde i mitt idealsamhälle skulle vi inte ha den skrämmande massarbetslösheten som vi har idag, hela 7,5% utav oss Svenskar går utan arbete.

 

Som ungdom vill jag när tiden kommer ha möjligheten till att ta mig in på arbetsmarknaden. Jag vill vara berättigad en bostad, jag vill vara garanterad en ärlig chans i livet. För att möjliggöra detta krävs det en stark socialdemokratsik politik och om jag som ungdom vill ha en chans att påverka ovanstående finns det bara en väg att gå och det är genom SSU.

 

Jag vill restaurera den svenska välfärdsmodellen, jag vill vara med och värna om folket och jag vill ha möjligheten att påverka. Därför är jag engagerad inom SSU och därför är jag demokratisk socialist.

 

Jag läste nyligen om hur Stockholms stad skulle motivera sina lärare till ytterligare ansträngingar för att tackla de låga betygen. Detta skulle ske genom en reducerad löneökning för de lärare som jobbar på de underpresterande skolorna i fråga. Det Stockholms stads skolpolitiker inte inser är att detta i förlägningen leder till att de duktiga lärarna på dessa skolor hals över huvud lämnar sina positioner för att söka sig till mer välpresterande skolor. Som nu inte bara har en över lag mindre arbetsbörda utan även i det långa loppet kommer att generera en högre lön.

 

De mest påtagliga konsekvenser i och med detta beslut blir att de redan nu underpresterande skolorna kommer att förlora sina mest värdefulla resurser, med förlusten utav de mest engagerade och drivna lärarna. Dessutom kommer den redan nu alltför påtagliga skolsegregationen att eskalera till helt nya nivåer. Att lönen nu kopplas till elevernas betyg kommer även de att återtinför det problem vi hade med det gamla betygsystemet och dess så kallade "MVG-inflation". Där lärarnas aktivt uppmuntras till att ge eleverna glädjebetyg då det genererar en högre lön.

 

Jag finner den här allmänna tonen i debatten och hur all skuld för bristerna i Sveriges skola läggs på lärarna skrämmande, för i och med beslut som detta så lägger man aktivt skulden på lärarna. Man tänker inte ens tanken att det skulle kunna vara ett styrelsemässigt fel, att det skulle kunna vara så att roten till problemet, i en specifik skola ligger hos en inkompetent rektor, eller en oförstående tjänsteman. Eller att det skulle kunna var ett fel i politikernas budgetförslag, eller att problemet kanske ligger i skolverkets läroplan.

 

Vi har ett system där lärarna ligger längst ned och alla tjänstemän och politiker för att hålla ryggen fri lägger skulden på dem längst ned i systemet. Det är dags att politikerna står upp och tar sitt ansvar för den Svenska skolan, det yttersta ansvaret måste rimligtvis ligga på de som styr, inte på de som arbetar. För att förbättra möjligheterna i de underpresterande skolorna bör vi rimligtvis öka resurserna och höja lönerna för lärarna som arbetar på skolor med lågt socialt och kulturellt kapital. Då detta i de fletsa fall innebär en tyngre arbetsbörda. För att då locka de mest kompetenta lärarna till de mest utmanande anställningarna krävs det då en morot i form utav en lite högre lön och jag vet med säkerhet att sänkta löner inte är den motivation som krävs.

En ganska passande beskrivning på den här bloggen, detta blir det första inlägget på i princip två år, men ej det sista, för nu drar vi igång igen. Jag personligen vet ej vilken funktion bloggen fyllde förr, då när den var aktiv. Men jag vet i vilket syfte jag har tänkt mig att använda den.

 

Bloggen kommer att fungera som en ingångspunkt för dig som är intresserad utav Socialdemokratin och möjligtvis även själv har funderat över att engagera dig politiskt. Där jag som ung demokratisk socialist kommer att florera kring både realpolitik och ideologi, samt mer eller mindre aktuella händelser i samhället. Litet som stort, på allt ifrån lokal till global nivå. Som till exempel, vem bör vinna det Amerikanska valet? Eller, går det på några villkors vis att rättfärdiga vinster i välfärden?

 

Våra åsikter kommer att bokstavligt talat forsa fram på denna blogg och vi hoppas att vi ska kunna formulera åtminstone några tänkvärda synpunkter för er läsare. Detta blev endast en kort inledning, dock hoppas jag å mig själv samt SSU Strängnäs vägnar att det väckts någon form utav intresse och hoppas i sådana fall att ni kommer tillbaks när bloggen blivit lite fylligare.