ssustr

LOs studie baserar sig på offentlig inkomststatistik för 20-64 åringar. Till gruppen arbetslösa, sjuka och pensionärer hör dem som under året får den största delen av sin inkomst från pension, sjukpenning eller arbetsmarknadsstöd.

2002 hade 8 procent av Sveriges sjuka, pensionärer och arbetslösa en låg inkomst, det vill säga en disponibel inkomst som understeg 60 procent av medianinkomsten för befolkningen som helhet. 2007 hade andelen fattiga fördubblats, 16 procent av Sveriges sjuka, pensionärer och arbetslösa hade en låg inkomst. Den största ökningen skedde mellan 2006 och 2007.

Samtidigt har andelen fattiga bland resten av befolkningen i stort sett varit oförändrad. Från 2002 till 2007 har andelen fattiga bland arbetare och tjänstemän legat stadigt kring 4 procent. Det innebär att fattigdom är fyra gånger så vanligt bland sjuka, pensionärer och arbetslösa som bland befolkningen i övrigt.

Sedan 1980 har utvecklingen gått mot en allt mer ojämn inkomstfördelning. Mellan 2002 och 2007 ökade inkomstspridningen dramatiskt med nästan 20 procent. Ungefär hälften av ökningen kan förklaras av den ojämna fördelningen av kapitalinkomster.

- Det finns framförallt två skäl till den allt större spridningen av inkomster. Det första är att skillnaden har ökat mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. Det är delvis en följd av reallöneökningar, men också av försämringar i trygghetssystemen och sänkta skatter för dem som arbetar. Det andra är att kapitalinkomsterna har ökat kraftigt bland de rikaste, säger Anna Fransson, utredare på LOs arbetslivsenhet och författare till rapporten.

Rapporten visar också att anställningsform och anställningsgrad är två viktiga faktorer som påverkar inkomsterna. Bland arbetare skiljer det ungefär 50.000 kr per år i arbetsinkomst för kvinnor och ungefär 100.000 kr per år för män beroende på om man har fast eller tidsbegränsad anställning. Mindre än hälften av alla arbetarkvinnor har heltidsarbete hela året, medan nio av tio manliga tjänstemän har heltidsarbete hela året.

- Att ha en fast förankring på arbetsmarknaden har blivit oerhört viktigt. Perioder med arbetslöshet mellan olika anställningar slår stenhårt mot privatekonomin. Trygghetssystemen behöver ge trygghet för dem som inte kan eller får arbeta, men också för oss alla som riskerar att råka ut för det. Att låta inkomsterna för sjuka, arbetslösa och pensionärer halka efter de arbetandes gröper ur tryggheten för alla, säger Irene Wennemo, chef för LOs arbetslivsenhet.