ssustr

 

En inte särskilt ovanlig fråga, en fråga som jag även ställt mig själv många gånger. Absolut grundläggande handlar det om den simpla övertygelsen om att alla människor är lika mycket värda, oavsett kön, etnicitet, sexualitet, eller socioekonomisk status. Jag vill att alla människor ska ha rätten till ett drägligt liv, med tillgång till en välfärd som på alla plan garanterar en social säkerhet.

 

Ofta får man då höra att man redan lever i sitt drömsamhälle, att Sverige med gratis sjukvård, fri skola, pension osv, redan uppfyller alla dessa ideal. Problemet är att jag på daglig basis kommer öga mot öga med konsekvenserna utav de sex år vi nu haft utav borgerligt vanstyre. Med en systematisk nedmontering utav välfärden, där allvarligt sjuka tvingas ut i arbete, där privatiseringar inom den offentliga sektorn leder till att våra gamla tas om hand utav vinstdrivande riskkapitalister som trots upprepade medieskandaler fortfarande hovar in mängder med pengar, på våra gamla och sjukas bekostnad.

 

Om vi levde i mitt idealsamhälle skulle det inte finnas 35 000 hemlösa i sverige, fler än 35 000 som inte har mat för dagen, 35 000 som inte har en varm säng att återvända till på kvällen, hundratusentals som inte får en ärlig chans här i livet. Om vi levde i mitt idealsamhälle skulle vi inte ha den skrämmande massarbetslösheten som vi har idag, hela 7,5% utav oss Svenskar går utan arbete.

 

Som ungdom vill jag när tiden kommer ha möjligheten till att ta mig in på arbetsmarknaden. Jag vill vara berättigad en bostad, jag vill vara garanterad en ärlig chans i livet. För att möjliggöra detta krävs det en stark socialdemokratsik politik och om jag som ungdom vill ha en chans att påverka ovanstående finns det bara en väg att gå och det är genom SSU.

 

Jag vill restaurera den svenska välfärdsmodellen, jag vill vara med och värna om folket och jag vill ha möjligheten att påverka. Därför är jag engagerad inom SSU och därför är jag demokratisk socialist.